Ruggigt....

Igår när jag körde hem från jobbet hände något ruggigt. Jag vet att mina bromsbelägg var slitna men det var ingen större fara tänkte jag. När jag är i Brommarondellen hör jag att det knäpper till rätt bra. Jag hör att det är från bromsarna och kände även att det plötsligt kändes lättare att svänga. Jag kommer ut ur rondellen och kör upp mot Åkeshov. När jag närmar mig nästa rondell ser jag att det är rött så naturligtvis börjar jag bromsa. Det är bara det att bromsarna reagerar inte. Bilen motorbromsar men rullar fortfarande i 40-50 km/tim. Jag stampar och stampar på pedalen men det händer inget. Tillslut trycker jag till så jag trodde att jag skulle trycka ut benen i motorn och då saktar bilen in. Som tur va så hade jag bra avstånd till bilen framför så jag får stopp på bilen med ca. en meter tillgodo. Jag är nu ganska uppjagad som ni kan förstå. Jag ligger i snabbfilen så jag kan inte svänga av till höger utan måste runt rondellen in mot t-banan för att stanna. Jag gasar lite lätt och tar mig runt. När jag är ute ur rondellen svarar inte bromsen hur hårt jag än stampar och jag sliter tag i handbromsen och några meter senare stannar bilen. 2 meter framför mig har jag den lilla muren nedanför t-banan.
Jag var så skakis i hela kroppen.
Det är konstigt hur man reagerar i dessa situationer (har iof inte varit med om något sånt här tidigare). Det första jag gör är att ringa till Sats och bokar av mina träningspass för man kan få en "prick" om man bokar och inte kommer. Det innebär i sin tur att har du tre prickar så får man inte förboka. Det samtalet lät ungefär så här:

Jag:"Hej mitt namn är...... och mina bromsar har precis gått sönder i Åkeshov så jag kommer inte hinna till mina pass idag"
Sats: "Okej, ta det lugnt jag bokar av dig."
Jag: "Tack men jag får ingen prick nu va, när jag bokar av så sent menar jag?"
Sats: "Nej självklart inte, ta det lugnt nu och lycka till"
Jag: "Åh va bra tack" drar här en lättnadens suck.

Sen ringer jag Jocke och bara skriker "MINA BROMSAR ÄR DÖDA".

Jag var faktiskt duktig och gick ut och satte upp varningstriangeln.
Jag stod så jag nästan blockerade hela cykelbanan och alla cyklister skakade på huvudet och suckade med arga blickar när de var tvugna att bromsa in. Jag ville gasta att dom iallafall har fungerande bromsar.

Jocke kom sen och hämtade mig och även hans moder anslöt i Åkeshov.

Alla "tänk om" och "hade det inte" dök upp i huvudet och jag är så tacksam för att det hände just där. Hade jag kommit förbi Åkeshov så hade jag fått upp högra fart och då vet bara gudarna vad som hänt. För det är ju precis där trafiken lättar och man kan komma upp i 70 km/tim utan problem. Usch nä man ska inte tänka på allt som kunde ha hänt och konstatera att denna gång gick det bra.
Nu står min älskade bil helt övergiven i Åkeshov och inväntar nya bromsar.

Skönt nu med helg. Bara några timmar till måste jag vara "duktig".

Kramar på er