En vanlig måndag i maj ..... Näää

...för det är ingen vanlig dag, det är Charlottes födelsedag!!! Och bra har du det oxå i Barcelona! Stort grattis till dig kära lillasyster!!!

Idag hade jag egentligen inget planerat eftersom jag inte visste hur trött och konstig man skulle känna sig. Men John somnade 19.20 igår och sov till 05.40 vilket jag känner mig nöjd med. Vänner har vittnat om barn som vaknar kl 02 på natten en vecka efter hemkomst och tyckt det är morgon. Tack John!
Hur som helst var dagen ett blankt blad tills Camilla (och Olivia) hörde av sig och ville ha sällskap. Vi var inte sena på att haka på det.
Vi möttes upp och promenerade till Vällingby och åt lunch och tittade lite i affärer. John fick ny huvudbonad. :)
Väldigt skön och trevlig dag.

Nu börjar en ny era igen efter tre mumsiga veckor och några extra kg med hem så är det nu dags att ta mig i kragen.
Blir ingen speciell diet utan bara en tanke på vad jag stoppar i mig och ut och röra på mig. Skynda lagom är mitt motto! :)

Nu är jag trött igen även om det är bättre än igår kväll. Känns fortfarande konstigt och tomt. Plockade i lite kläder och luktade på Johns lilla baddräkt och doften fick tårarna att bränna i ögonen. Tänk egentligen va hjärnan är bra på att koppla ihop saker, som dofter till känslor och minnen. Nu ska jag inte svamla vidare.

Kraaaaaaaam

Hemma igen...

Usch tiden bara försvann. Jag fattar knappt att vi varit borta i 3 veckor!
Men vilka ljuvliga veckor vi har haft.
Ni har ju kunnat läsa på Anns blogg för jag kom mig aldrig för att blogga. Jag hade semester på riktigt från allt :).

Resan hem var nästan lika bra som ditresan. John var dock lite mer vaken. Men av 10 timmar i luften kan 15 min ha varit med tårar. Det var främst för att vällingen klumpade sig... Köper nog aldrig mer semper välling!
John reagerade inte nåt med öronen denna gång! Vi fick fyra säten längst bak i planet. Super skönt! Och när John var vaken charmade han toalettkön som ibland var bredvid oss (inget störande).

Jag har ett sånt vemod i kroppen idag, en tomhet! Saknaden är stor!
Jag är idag inte social alls. Mamma o pappa överraskade oss med frukost, väldigt uppskattat. Vi visste ju att vi skulle ses idag men inte när och det var skönt att de bara dök upp annars hade jag nog skjutit på det hela dagen för att man smiter runt med så mycket vemod i kroppen.

Här kommer lite foton från hemresan.

Kraaaaaaaaaaaaaaaam

Så till storyn!

John somnade innan vi lyfte och sov i två timmar. Så jag fick njuta av maten ifred. Hans öron klarade sig bra under lyftningen.
Sen vaknade han och ville studsa och leka. Så vi byttes av i knät.
Vi fick dessutom fyra säten för planet var inte fullt så. John verkade ha glömt att han kunde krypa och lekta nöjt i våra knän. Jocke gick dock bort till en liten korridor och lät honom krypa för att trötta ut honom.
När han varit vaken i två timmar fick han välling och somnade snabbt.
Sen sov han resten av resan. Han reagerade dock på andra barns skrik i sömnen och han sov nog inte så jätte gott för då rörde han på sig och gjorde sitt grymtande läte. Men det var inget som störde oss. Vi vuxna sov inget alls i princip. Jag kunde ligga på 3 säten med John innanför mig så jag kunde vila men somnade aldrig.
När vi sen gick ner för landning vaknade John och blev ledsen i två minuter. Tror han kände av öronen.
Han fick beröm från de som satt framför oss att han varit så duktig.

Sen var han vaken hela tiden i Bangkok.

När vi satte oss på bussen till planet så somnade John om.
När vi satt oss tillrätta på planet så säger Jocke plötsligt åt mig att resa mig och gå med John och jag fattade inget. Jocke sa då att tjejen bakom (10-12 år) kräktes och då hörde jag det med och sprang mer eller mindre därifrån. Gick fram till flygvärdinnan och sa att en tjej kräks och att jag vägrar sitta där. Jocke reste sig självklart oxå och kom efter. Sen blev det kalabalik i personalen som började springa runt och sanera.
De förklarade att planet var fullt men det skulle försöka lösa det.
Jag kände panik i hela kroppen. Jag var nästa beredd att hellre gå av planet än att sitta där.
När de var klara med städningen kom de och sa att vi har platser i business om vi ville. Ja tack sa vi.
Men de satte oss längst fram i första klass. Jag har aldrig en sett det live hur det ser ut längst fram i ett jumbo.
De var noga med att poängtera att jag måste ha John knät hela resan.
När vi efter en halvtimmes försening pga spyan taxade ut började John vakna och jag och Jocke tittade på varann i panik. Men lite kill på huvudet fick honom att somna om.
Väl uppe i luften lutade jag hela sängen (kändes som en säng) bakåt och somnade stenhårt jag med. Jag vaknade först när det var dags för landning. John reagerade precis som sist med att gråta i 2 min. Men då var det ingen som reagerade. De var nog nöjda att han inte grinat under resan.

Å va härligt det sen var att se Ann och Marcus på flygplatsen! John blev lite sur sista biten i bilen men bara med små grymtanden.

Jag är supernöjd med resan.

Vi har blivit så varmt välkomnade här så vi känner oss som hemma.
John har fått en alldeles ny spjälsäng som jag lovar att fota i sin helhet när han har vaknat och jag fått bädda om.
En jätte söt gåstol har han oxå att roa sig med (foto kommer).
Han somnade nånstans mellan 22-23 och sover än (kl är 08.09).

Nu ska jag dra mig lite i sängen innan John vill ha min uppmärksamhet.

KraaaaaaaM

Framme!!!

Jag vill återkomma med att berätta hur flygresan gick mer i detalj men just nu har jag inte ro. Jag vill bara umgås lite först. Men det gick jätte bra kan jag säga!

Återkommer... Som cliffhanger kan jag säga att vi fick flyga första klass Bangkok-phuket.

Kraaaaam

Take off!

Ut med lite energi!

Incheckade

På väg!

Pirr pirr

Nu sitter jag i soffan och tittar på resväskorna. Alla utom en är stängda och klara.
Jag har resfeber så det sjunger om det. Jag minns inte ens att jag var så här pirrig när jag satt och väntade på att åka till bb. :)

Skrutt och Jocke somnade om precis. Hmm inte vad jag hade planerat men denna dag får nog bli som den blir bara vi kommer med planet. 

Uppdaterar sen!

Kraaaam