Så till storyn!

John somnade innan vi lyfte och sov i två timmar. Så jag fick njuta av maten ifred. Hans öron klarade sig bra under lyftningen.
Sen vaknade han och ville studsa och leka. Så vi byttes av i knät.
Vi fick dessutom fyra säten för planet var inte fullt så. John verkade ha glömt att han kunde krypa och lekta nöjt i våra knän. Jocke gick dock bort till en liten korridor och lät honom krypa för att trötta ut honom.
När han varit vaken i två timmar fick han välling och somnade snabbt.
Sen sov han resten av resan. Han reagerade dock på andra barns skrik i sömnen och han sov nog inte så jätte gott för då rörde han på sig och gjorde sitt grymtande läte. Men det var inget som störde oss. Vi vuxna sov inget alls i princip. Jag kunde ligga på 3 säten med John innanför mig så jag kunde vila men somnade aldrig.
När vi sen gick ner för landning vaknade John och blev ledsen i två minuter. Tror han kände av öronen.
Han fick beröm från de som satt framför oss att han varit så duktig.

Sen var han vaken hela tiden i Bangkok.

När vi satte oss på bussen till planet så somnade John om.
När vi satt oss tillrätta på planet så säger Jocke plötsligt åt mig att resa mig och gå med John och jag fattade inget. Jocke sa då att tjejen bakom (10-12 år) kräktes och då hörde jag det med och sprang mer eller mindre därifrån. Gick fram till flygvärdinnan och sa att en tjej kräks och att jag vägrar sitta där. Jocke reste sig självklart oxå och kom efter. Sen blev det kalabalik i personalen som började springa runt och sanera.
De förklarade att planet var fullt men det skulle försöka lösa det.
Jag kände panik i hela kroppen. Jag var nästa beredd att hellre gå av planet än att sitta där.
När de var klara med städningen kom de och sa att vi har platser i business om vi ville. Ja tack sa vi.
Men de satte oss längst fram i första klass. Jag har aldrig en sett det live hur det ser ut längst fram i ett jumbo.
De var noga med att poängtera att jag måste ha John knät hela resan.
När vi efter en halvtimmes försening pga spyan taxade ut började John vakna och jag och Jocke tittade på varann i panik. Men lite kill på huvudet fick honom att somna om.
Väl uppe i luften lutade jag hela sängen (kändes som en säng) bakåt och somnade stenhårt jag med. Jag vaknade först när det var dags för landning. John reagerade precis som sist med att gråta i 2 min. Men då var det ingen som reagerade. De var nog nöjda att han inte grinat under resan.

Å va härligt det sen var att se Ann och Marcus på flygplatsen! John blev lite sur sista biten i bilen men bara med små grymtanden.

Jag är supernöjd med resan.

Vi har blivit så varmt välkomnade här så vi känner oss som hemma.
John har fått en alldeles ny spjälsäng som jag lovar att fota i sin helhet när han har vaknat och jag fått bädda om.
En jätte söt gåstol har han oxå att roa sig med (foto kommer).
Han somnade nånstans mellan 22-23 och sover än (kl är 08.09).

Nu ska jag dra mig lite i sängen innan John vill ha min uppmärksamhet.

KraaaaaaaM