wet wet wet...

... Det är så varmt så jag nästan kollapsar. Men ta nu inte detta som en klagosång för jag älskar det samtidigt. Det är bara det att jag skulle avnjuta denna värme mer om jag fick gå runt i mer avslappnade kläder i min egen trädgård.


Snart väldigt snart är vår altan klar. Jag riktigt längtar tills jag får inreda (eller heter det utreda när det är utomhus???) med krukor, blomster och belysning. Tror vi kommer slå till på en liten grupp i konstrotting till vår nya del av uteplatsen. Jag har en tydlig bild hur jag sitter där på eftermiddagen och har ett glas med något kallt framför mig, uppslukad av en fantastisk bok.
Jag är så tacksam att vi får hjälp av Siss S käre make (som kanske ska hålla koll på bilnyckeln själv nästa gång). Det innebär nämligen att jag kan fly hem till syster och snacka skit på hennes uteplats. Så när man kommer hem ser man ytterligare framsteg och man blir så glad.

Eftersom jag inte hjälper till så lägger jag mig inte i så mycket hur det ska se ut heller. Jag tappar på nåt sätt rätten till det då. Men till min stora fasa så var hans planer så långt ifrån min dröm som det bara gick. Det är svårt att beskriva vad han ville göra men om jag säger arkitekt från 80-talet så reser sig säkert håret på era armar oxå. Jag har gjort små smygförsök att få honom att ändra sig. Igår när jag satt hos Siss S så kom hennes make hem och sa att det redan var för sent att ändra på.... HJÄLP!!!
Men när jag väl kom hem hade han ändrat lite i ursprungstanken och jag tror att det kan bli riktigt bra. Tack för att han återfick sitt förstånd!

Nu ska jag sitta av en timme till på jobbet... men inom en snar framtid så sitter jag återigen på min systers uteplats och njuter medans Jocke och Magnus bygger vidare.





So long...